Ångest
Igår fick jag leva hela dagen utan internet. Det enda jag hade var lite mobildata kvar, usch vad segt när inte wifit fungerar som det ska.
Idag när jag vaknade på morgonen fungerade det i alla fall som det ska. Åh vad skönt, idag kan jag använda datorn som vanligt tänkte jag. Så kom jag på att det också är idag gyantagningen öppnar. Många har säkert redan varit inne på sidan och sett sina resultat, men själv ska jag nog vänta lite tänkte jag och gick istället till köket för att sätta på kaffe.
Efter frukost tänkte jag att jag skulle gå in och kolla, men modet svek mig så istället blev det en timme framför pianot. Det var skönt att få samla tankarna lite kring gymnasiet och framtiden. Trots att jag vet att en inte ska deppa. Det är bara gymnasiet och en kan alltid byta om en inte trivs, tänkte jag och försökte vara positiv. Men ju mer jag tänkte på dit jag ska, ju mer deprimerad blev jag och jag kände mer och mer att jag inte gjort rätt val. Mitt val, eller snarare det som tvingades bli mitt val, skulle passat in på "den gamla jag". Det jag där mitt liv kretsade kring japan och den japanska kulturen. De japanska modestilarna, anime, manga, musikstilarna j-pop och k-pop, osv. Då jag tyckte att matematik var det bästa som fanns. Idag tycker jag fortfarande om matematik, jag tycker fortfarande om den japanska kulturen, jag tycker fortfarande att det finns bra j-/k-pop. Men jag kan inte säga att mitt liv kretsar kring det, jag kan inte säga att jag lever för det längre. I mitt gymnasieval finns den gamla jag, den runt 14-åriga lilla "Rin". Den som jag håller på att lämna bakom mig. Den som inte längre är jag. Kanske kan det bli jättebra ändå, men mina tankar kan ändå inte lämna depressionen trots att jag försöker att leva i optimism..