17 år
Då fyller jag sjutton idag. Förutom att jag är hemma och sjuk med skolböcker överallt i sängen som jag måste försöka ta itu med, känns det rätt bra ändå. För idag tänkte jag tillbaka ett år, precis ett år när jag fyllde sexton. Det kändes som en bra ålder tyckte jag då. Mär jag skrev böcker eller ritade en serie var mina ofta karaktärer 16. Det kändes som en bra mellanålder, varken för ung eller för vuxen. Men sjutton känns också bra. Nu kan jag sjunga alla låtar om att vara sjutton, t ex abbas dancing queen och marinas seventeen. Det känns också så bra när jag tänker tillbaka på mitt liv, hur det var för ett år sen. Jag minns inte exakt om jag hade hittat till roxettes musik ännu, kanske hade jag inte ens det. Jag var fortfarande fast i helt andra intressen, hade en annan stil och tänkte aldrig på djupa frågor. Iallfall gjorde jag det väldigt sällan. Att tänka på det idag gör att ett år känns väldigt långt och som att jag faktiskt kan vara nöjd, iallafall försöka vara nöjd, med den jag är idag. Jag vet att jag har utvecklats från den person jag var när jag fyllde sexton. Det känns bra. Så jävla bra. Jag saknar inte mitt liv som det var förut. Jag saknar de personer jag vardagligen umgicks med då, det gör jag för de var så fina vänner. Men det andra saknar jag inte och det är jag glad över att jag kan säga!